Torsdagskrönikan

God kväll,

Under min vanliga rond på morgonen möttes idag jag av idel glada miner. Krönikan var ju alldeles extra rolig igår. ”Var det du som skrev, verkligen?”, undrade någon, ”det var en lite annorlunda ton liksom”. ”Ja, det kan man ju säga”, svarade jag, lite konfunderad över att någon trodde att jag skulle ha författat detta, förvisso alldeles förträffligt formulerade, alster. Bortsett skillnader i själva tonen hade skriften i fråga nämligen ett alldeles särskilt fokus på den dubbelmunk jag själv hade råkat ut för, något jag har försökt att ligga lågt med (jag har i stället, utan någon framgång som det förefaller, försökt sprida bilden av att jag faktiskt vann var tredje boll och mest hade otur med när jag vann alla mina bollar). För att inte nämna jämförelsen med Infantino eller spekulationerna om huruvida jag har skokräm i ansiktet eller verkligen kan vara sådär brun alldeles av mig själv. Det krävs alltså inget geni för att förstå att det var någon annan som höll i pennan igår – ni vet väl att LIF har en hel liten redaktion i år – och vem som skriver när förblir ett mysterium. Men vem som skriver idag har jag nu avslöjat.

På bana Borg tar de morgonpigga juniorerna Arvid och Otto emot Janne Schönnings och Mikael Strid. Jag hade en diskussion med Schönnings igår, då han undrade vad de menar när de pratar om att man ska göra ett ”split step”. Jag försöker förklara. ”Men hur skulle det gå till?”, undrar Janne. ”Jag förstår konceptet med att hoppa isär, liksom. Men då står man ju där, bredbent i en position som det är stört omöjligt att komma ur, det kan väl inte vara bra?”. Jag konstaterar att det kommer en tidpunkt i livet när man bör sluta med split step. I egenintresse tänker jag också på hållfastheten i underlaget och ser gärna att just Schönnings helt avstår från detta koncept. Doktor Ödla nickar medhåll från sidan. ”Det är nog klokt även ur medicinsk synvinkel”, tillägger han.

Doktor Ödla ligger för övrigt lite pyrt till den här morgonen. En dam i yngre medelåldern uppvuxen på Bofridevägen beklagar sig nämligen över hur hennes glasögonskalmar skaver. Själv tycker jag mer att det är själva utseendet på glasögonen som skaver, eller det faktum att de sitter snett, men jag ligger lågt med den åsikten. Varför skaver de då…undrar jag i stället? ”Jo, ser du, det är för att min man, du vet läkaren med reptilhjärna där borta, tyckte att det var en jättebra idé att elda i kaminen när jag hade lagt alla mina solglasögon just där. ALLA mina solglasögon. Så, nu har jag en stor plastklump med glas i, hemma på hyllan, som jag funderar på att donera som konstverk till prisbordet. Turneringens dyraste och samtidigt fulaste pris kunde det bli, muttrar hon på”.

Samtidigt ser jag till min förskräckelse hur Arvid – som nu börjar bli en seriös kandidat till rollen som det tredje brodern Dalton, även om de övriga bröderna tillfälligt verkar har hölstrat sina vapen, smashar så hårt han kan och träffar motståndaren Strid mitt i fläsket, som någon på bänken uttryckte det. Inte så märkvärdigt i sig kanske, för den som har följt den tredje Dalton-broderns framfart på banan under veckan, men då har jag ännu inte nämnt att Strid vid tillfället för denna fullträff stod på – vad han trodde var – ett betryggande avstånd från nät, närmare bestämt ett par meter bakom baslinjen. Trygg var han emellertid inte, trots ett avstånd om knappa 25 meter till smashen i fråga, då han alltså fick ta skottet rakt i magen. 40-0, konstaterar Arvid obekymrat (han fick först utbilda den lätt skadeskjutne Väskindingen i regeln att en boll som träffar kroppen är vunnen, oavsett var spelaren som träffas råkar befinna sig), och stängde sedan gamet med ett stenhårt ess.

På banan bredvid spelar Anita Börjesson i Ladies mot Maria Andrén, en jämn match som Maria till slut ska gå vinnande ur. Anita har varit i Ljugarn en gång tidigare, för ungefär 25 år sedan, men hon har inte spelat Ljugarn Open förut. Men nu har Anita precis fyllt 70 år, och vet ni vad hon då fick i present av sin son Patrik, som hon spelade tennis med när han var liten? Jo, minsann, Anita fick en resa till Ljugarn, för att spela generationsdubbeltävling med sin son och med boende på mysiga Lövängens pensionat. Anita, som till vardags spelar tennis i Järfälla, passade då på att ställa upp även i Ladies och damsingel B och har spelat fin tennis under veckan. Hör upp nu alla barn, en sådan present vill alla föräldrar ha när de blir lite äldre. Heja Anita. Och Patrik, vilken fin present!

Plötsligt kommer den gamle bordtennisvirtuosen Jörgen Kloten in på Björkvallen. Han stannar till vid en cykel och ropar ”Vems är den här cykeln, den här röda med de nya pedalerna?” Efterforskning inleds genast och den visar sig snart tillhöra familjen Grufman, som köpt den på nätet. ”Det är min farmors gamla cykel, den har jag cyklat runt på i många år här på byn, men den blev stulen när vi hade inbrott i vårt källarförråd i Visby”. Visst mummel utbryter, men Cissi och Thomas står högre i kurs än att bli misstänkta för cykelstölder i källare i Visby. De erbjuder i stället Jörgen att få tillbaka farmors cykel i utbyte mot en likvärdig. Kanske något Jörgen nappar på, men om inte får cykeln i stället trampas runt av familjen Grufman, nu med nya pedaler och allt.

Är det förresten någon som undrar hur det ligger till i tävlingen? Håller seeden såhär långt? Ganska så bra skulle jag säga, bortsett från några oväntade framgångar från ett par av seedningskommittén dåligt scoutade ynglingar.

Bland damerna har vi sett två tidiga överraskningar. Två unga tjejer med tävlingsmeriter har oseedade först tagit sig till kvartsfinal, Inez Sternö och Thea Givars. Och när kvartsfinalerna nu precis har spelats färdigt står det klart att Thea Gifvars slog ut självaste Josefine Jarlheden och därmed är klar för semifinal mot Inez, som i sin tur slog ut Cecilia Grufman i sin kvartsfinal. Är det ungdomarnas år i damsingeln? I den andra semifinalen möter Elsa Ödqvist och Victoria Högset, som tog sig dit genom att besegra Sofie Dahl 6-2, 6-2.

Även i herrsingeln har vi haft besök från ungdomar, i detta fall från Uppsala. Såväl Peter Karlsson som William von Pongracz fick se sig besegrade redan i åttondelsfinalen av Allan Kjerulf respektive Carl Lindroth. Dessa två ynglingar stötte dock på svårare motstånd i kvartsfinalerna, dels från Axel von Pongracz och dels från Stefan Noble. Semifinalsseeden i herrsingeln håller därför och i semifinalerna imorgon har vi Filip Engström mot Stefan Noble, samt Jonas Widengren mot Axel von Pongracz.

I detta sammanhang kanske det förtjänas att påpekas att vi gärna välkomnar alla till Ljugarn Open, även inresta tävlingsjuniorer. Men det är viktigt att föräldrar till sådana juniorer, i den mån det behövs, informerar ungdomarna om att en sommarturnering som Ljugarn Open är något annat än en vanlig sanktionerad tennistävling. Eftersom det handlar mer om att ha trevligt och mindre om att tävla, relativt sett, ställer vi högre krav på attityd, uppförande, domslut mm. Ansvaret att se till att även yngre spelare lever upp till detta faller på föräldrarna, som måste guida barnen mot att bli lika goda ”sportsmen” som de är duktiga tennisspelare.

I dubbelklasserna är det än så länge bara Emma von Pongracz och Ifigeneia Kafka som brutit seeden, då de besegrade de rutinerade damerna Liv Asarnoj och Ebba Levin (2) redan i första omgången. Liv har ju precis kommit hem efter att ha representerat Sverige i VM i Rom, så jag kan inte säga att seedningskommittén gjorde fel här. Möjligen kunde William ha informerat om att hans flickvän också spelade på collegelaget, så hade dessutom Liv och Ebba sluppit att bli överraskande överkörda av en ung dam vid namn Kafka. En upplevelse som förhoppningsvis inte fick dem att vakna dagen efter undrandes vad som hänt, och hur det kommer sig att två tennisspelerskor plötsligt vaknar upp som två skalbaggar på rygg.

Efter ett par regnfria dagar ligger vi nu bra till för att kunna spela klart tävlingen på lördag. Ett par klasser planeras ha semifinaler på förmiddagen följt av finaler på eftermiddagen men i övrigt är det bara finaler kvar på lördag om vädret står oss bi. Schema för den dagen kommer under fredagen, men vi siktar på att de sista finalerna spelas kl. 15.00.

Kom och heja på era favoriter, och lycka till i slutfasen till alla er som är kvar i turneringen!

/LIF-redaktionen

OBS: En full mundering med hockeyskydd rekommenderas om Arvid Vucetic är motståndare…