Epilog - Ljugarn Open 2026

Sådär, efter lite rundringning fick jag till slut fatt i det sista resultatet. I Tournament Planner läser jag nu 220 spelade matcher, 0 planerade matcher, 0 ej planerade matcher. Vi är i alltså mål.

Ljugarn Open slog 2026 återigen rekord vad avser antal deltagare, starter och spelade matcher. Totalt deltog till slut 166 spelare, som svarade för 235 starter och hela 220 matcher. Om vi ser till fördelningen mellan damer och herrar, så svarade damer för 50 starter och herrar för 118, medan resterande 68 starter var blandade (mixed eller generation). För varje år som går är det fler damer som spelar Ljugarn Open, vilket är kul men också en ambition. Målbilden är naturligtvis 50 procent, men redan nu ligger Ljugarn Open väldigt långt fram vad avser jämställt deltagande. Som ett nästa led i denna utveckling planerar vi för en C-klass även för damer redan nästa år, vilket vi hoppas ska locka åtminstone alla Rosécupsspelare som ännu inte tagit mod till sig att ställa upp också i Ljugarn Open.

Storleken på tävlingen innebär samtidigt vissa utmaningar vad avser spelscheman. Vi har tyvärr legat efter schemat i princip hela tiden i år, vilket förklaras dels av att vi inte har velat riskera att ha tomma banor (om matcher blir snabba eller vid WO), dels på grund av regnigt väder som inneburit antingen längre spelavbrott eller försenade starter på morgonen. Om vi kommer igång kl. 9 i stället för kl. 8 blir förstås hela dagen förskjuten i minst en timme. Vi beklagar detta, men är samtidigt nöjda med att vi hann spela klart hela tävlingen på sju speldagar trots förutsättningar som varit tuffare än normalt. Möjligen kommer vi nästa år att spela kortare matcher i vissa klasser (oldboys, ladies och C-singlar), för att på så sätt försöka minska ytterligare förseningar.

Vi har under veckan fått uppleva mycket skratt och fin tennis nere på Björkvallen. Det nya caféet med sittplatser och skumgummibanor, som också blivit uppskattade uppvärmningsbanor, har haft en stor positiv inverkan på närvaron på vallen. När vi dessutom har byns godaste burgare inom räckhåll, finns ingen anledning att gå hem och äta. För att citera William von Pongracz, som lagt rätt mycket tid i år på banan, vid strängningsmaskinen eller i cafét, när jag frågade hur många burgare det har blivit i år: ”Vet inte, det är många. Men nu har jag kommit till ett läge där jag inte har något val, jag vågar helt enkelt inte äta något annat, jag vet ju inte hur magen skulle reagera på alternativ föda”.

I vimlet på Björkvallen passerar också olika incidenter, som om de inte plockas upp av undertecknad, med all säkerhet uppmärksammas av någon av de övriga krönikörerna i den för året nyetablerade LIF-redaktionen. De som vandrar in på vallen i stödstrumpor, märkliga hattar, neoprenbeklädnad, säger något alldeles särskilt dumt, eller rentav bara pratar alldeles för mycket, kommer aldrig att gå säker. Vad som händer på Björkvallen, hamnar i krönikan, så mycket kan ni alltid räkna med.

Vad hände då på finaldagen? På grund av utmaningar i schemat blev det i år dubbla omgångar på finaldagen i vissa klasser. Såväl semifinaler som finaler spelades därför i Herrsingel C, Generationsdubbel A och B, Mixed Open, Damsingel B och damdubbel. Därför var det spelstart redan klockan 08:00.

Spelschemat blev emellertid genast försenast då Viking Roald, en gammal skidåkare av rang som gör sitt första Ljugarn Open, valt att ta en liten extra sovmorgon. Den sena ankomsten förklaras antingen av att Viking, eller Rambo som någon valt att kalla honom med hänvisning till hans pannband, linne och biceps, hade gått och lagt sig så tidigt att han hade somnat redan innan det slutliga schemat publicerades. Eller, kanske mer troligt, att han stängt Brunan och därför inte kom ur sängen i tid till en 8-match. Vi kan bara spekulera om detta. Ett tredje alternativ är för övrigt att han inte alls i första hand skall mistas för Rambo, utan snarare Karate-Kid. Och att han inte hann i tid då han var tvungen att vaxa Mr. Miyagis bil först. Vilket tar tid, under rådande bevattningsförbud. Hursomhelst tog sig Viking a.k.a. Rambo a.k.a. Karate-Kid till final i Herrsingel C efter vinst mot en i gryningen tålmodigt väntande Dr. Ödla. En final han slutligen skulle förlora mot Rasmus Rapp, som alltså i år tar titeln i klassen Herrsingel C.

På banan bredvid tar sig Neoprenmannen an Bolljompa i Oldboys. Alla som har vistats med någon frekvens i Ljugarn utan att bo under en sten, vet precis vilka dessa herrar är. Vi har å ena sidan Jack-Melcher Claësson, vars pillerintag under slutet av Ljugarn Open-veckan måste klassas som någon form av missbruk, och som därtill för varje dag som går klär på sig ytterligare ett plagg i neopren, vilket ofta lämnar honom till förväxling lik en grodman i slutet av turneringen. Å andra sidan har vi John Andrén, som regerat i Oldboysklassen under lång tid nu, som med ett oefterhärmligt spektrum av läten och stön och med en mycket obehaglig slicad serve som knappt lämnar marken efter studs, genom åren med stor framgång har monterat ned den ene välmeriterade tennisspelaren efter den andre. En sådan nedmontering har för övrigt blivit så vanlig att den med tiden har fått ett namn, vi kallar det att motståndaren blir ”jompad”. Motspelaren inleder ofta starkt, vinner kanske till och med första set, varefter han trillar in i Andréns spel och slutligen förtvivlat ser på när gamen rinner iväg, in i fördärvet. En upplevelse som för övrigt John Lindberg alldeles nyligen fick erfara, efter att ha haft set-bollar i första set, för att sedan bli metodiskt nedmonterad till förlust i två raka. Vilket just hans fall, ger jompningen en ny betydelse, med syftning på såväl avsändare som mottagare av eländet. Jack fick hursomhelst svepa tre koppar svart kaffe innan finalen i mot Jompa i Oldboys, då han sovit dåligt med mardrömmar inför vad han hade framför sig. Han gick planenligt upp till 5-0 i game på cirka 12 minuter. Men sedan började eländet. 5-0 blev 5-1, 5-2 och 5-3. Sedan visade sig emellertid Jack, med de nya stödstrumporna han hade tagit på sig dagen till ära, bli en alltför svår motståndare även för Jompa, och vi får en ny vinnare av Oldboys, nämligen Jack-Melcher Claësson.

En match som emellertid startade i tid var den mellan Madeleine Ödqvist och Cecilia Grufman. Två välspelande veteraner som spelat många matcher under veckan. Madeleine gör en bra start på matchen och tar första set, men sedan skingras molnen och solen tittar fram. Detta ska visa sig bli helt avgörande. Det ser ut att ryka från deras bana och någon är orolig för att det har börjat brinna i någon papperskorg eller så. ”Nej, nej, det är ingen fara”…säger någon, ”det är bara Madde som går och tänker på att hon ska förlora nu, bara för att hennes man har smält ned alla hennes solglasögon, och hon nu får spela utan att se något”. Magnus kommenterar lite försiktigt, ”det kanske bör framhållas någonstans, i något sammanhang, att det var Madeleine som bad mig att tända kaminen och att det också var hon som hade lagt sina solglasögon där. Mitt ansvar för incidenten förefaller inte vara helt klarlagt, av flera skäl”. Lärdomen är således att det kan vara vanskligt att bossa runt för mycket med sin man, det kan straffa sig helt enkelt, rentav med det värsta tänkbara av scenarier, en finalförlust i Ljugarn Open. Med en välspelande Cissi Grufman på andra sidan nät måste man vara på topp, såväl vad avser spel som utrustning. Cecilia Grufman vinner Old Ladies, medan Madeleine får åka till Synsam för storhandling.

I generationsdubbeln står familjen Skau/Åberg för 25 procent av semifinalsmaterialet. Lisa och Arne spelar semifinal i B-klassen mot Noah och Kricke Beer, en match som blir för svår för skidåkarna från Kattvik. ”Jag missar för många bollar som är viktiga, Arne spelade ju jättebra”, säger Lisa efteråt. Säkert en korrekt analys. Kricke och Noah vinner sedan finalen i Generationsdubbel B mot Love Ogander och Cissi Grufman, med 10-8 i matchtiebreak. Även Harry och Oskar – den andra konstellationen från paret familjen Skau/Åberg, stöter på patrull i semifinalen och får se sig besegrade med siffrorna 3-6, 5-7 mot Wille Edman och Jack-Melcher Claësson. ”De säger att man ska vänta tills det inte går längre och nu går det inte längre. Nästa år kommer jag med ett nytt knä”, säger Oskar efteråt, när han staplar ut från banan. Harry, ett av Sveriges stora framtidshopp i den alpina sporten, byter nu tennisracket och golfklubbor mot barmark och snart snö. Wille och Jack hade hoppats kunna försvara sin fjolårsseger men fick för tufft motstånd i finalen mot Arvid och Ulf Vucetic, som med siffrorna 6-1, 6-1 tog sin sjunde titel i Generationsdubbel A och därmed går upp i samma antal titlar som Sam och Mulle Schröder.

I Mixed Open vann först Sussi/Arvid Vucetic i semifinal mot Elsa Ödqvist/Wille Edman, samtidigt som Ifi Kafka/William von Pongracz besegrade Sofie Dahl/Mathias Lidberg. College-suveränerna Ifi Kafka/William von Pongracz blev till slut ett nummer för stora för Sussi och Arvid som dock bjöd på riktigt bra motstånd i den mixed match i Ljugarn Opens historia som bjudits på mest hårda slag och pangpang-tennis. Kafka/von Pongracz vinner Mixed Open 2026 med finalsiffrorna 6-3, 6-2.

Sussi skulle emellertid snart få sin revansch, i hennes fjärde match för dagen, i finalen i Mixed Steady Couples mot Maria och Marcus Nathan. Vucetics tar första set efter en bra start, men sedan har Nathans listat ut hur de ska spela. De tar en betryggande 5-1 ledning i andra set och är på väg in i ett matchtiebreak med tydligt övertag. Då sträcker sig Marcus plötslig i ländryggen. Ingen fara, ett klassiskt gubbryggskott, som han säger. Marcus kan nu inte serva, knappt heller röra sig, men Nathans lyckas ändå ta andra set 6-2. Matchtiebreaket vinner dock Sussi och Ulf Vucetic, som tar Mixed Steady Couples 2026. Vi beklagar Marcus otur efter matchen, men Marcus skrattar och säger: ”Det är inte otur. Otur är att trampa snett och stuka foten. Sånt här får man när man inte tränat ordentligt under vintern och tror att man kan spela flera matcher om dagen, det är med andra ord också en del av spelet”. Så sant, kloka ord. Tänk på det vänner, fuska inte med vinterträningen, det kan straffa sig i finalen. Sussi Vucetic kan sammanfattningsvis stoltsera med titeln som Mixed Doubles Queen 2026, efter att ha varit i final i båda mixedklasserna och dessutom vunnit en av dem.

I dubbelklasserna skulle vi få se i alla fall ett tronskifte. I Herrdubbel B lyckades Wille Edman och Tom Grufman, efter många år av försök, med bedriften att i finalen besegra Sam Schröder och Lukas Lindemann, efter att först ha förlorat första set och sedan har vunnit såväl andra set som matchtiebreak med 10-6. Det var en match vars bolltempo sjönk i takt med att rädslan för att missa blev tydligt större än viljan att avgöra. Något som pappa Mulle med stor förfäran fick bevittna från bänken, vilket satte så djupa spår att han inte riktigt hade återhämtat sig mentalt förrän till kaffet efter middagen. Men då hade han fått både en Hot Shot och en Irish Coffee.

I herrdubbel A bjöd de skäggiga tvillingarna från Vitvär och Lau som vanligt på stor underhållning. Trots milslånga bilköer från Lau och även total trafikstockning på cykelvägen från Vitvär, kom matchen mot Axel och William von Pongracz faktiskt igång i tid. En sanning med viss modifikation kanske. Tvillingarna kom i tid till sin match för första gången någonsin, men bara på grund av att matchstarten var försenad. Stefan, som väl måste vara den åldersman som tränar allra mest under vinterhalvåret, hade precis liksom Nathan ådragit sig en gubbsträckning, men i baksidan, då han med alltför stor optimism försökt jaga ikapp en lobb i semifinalen dagen före finalen. Lägg därtill Peters rörelsehinder, som inte omöjligtvis skulle kunna göra honom behörig att ställa upp i rullstolklassen, så skulle Axel och William von Pongracz med relativ enkelhet spela hem finalen i Herrdubbel A, med siffrorna 6-1, 6-2. Med det avklarat så stoppar vi nu ned våra lika glada som kära skäggisar i en liten låda, som vi ställer in i förrådet och tar fram tidigast till sommaren 2027.

Damdubbelfinalen skulle emellertid bli en klart mer rafflande historia. Tävlingstjejerna Ifi Kafka och Emma von Pongracz hade oseedade slagit ut såväl andra seed Liv Asarnoj/Ebba Levin som fjärde seed Sofie Dahl/Annika Hogen. Men Kanonelsorna Ödqvist/Svärdström fick en bra start och kom undan med 6-4 i första set. Efter att Ifi och Emma vänt på steken i andra set, som de vann med 6-3, fick matchen avgöras i matchtiebreak som skulle innehålla matchbollar i båda riktningar innan Elsorna Ödqvist/Svärdström stängde finalen i Damdubbel med 12-10 i matchtiebreak.

Nu stundande endast singelfinalerna i A- respektive B-klasserna och därmed åkte mikrofonen fram i Thomas Oganders trygga hand, samtidigt som Ljugarns IF egenproducerade slagdängor började rulla i bakgrunden. Jocke Schött intog domarstolen i Herrsingel A medan Kricke Beer klättrade upp i domarstolen för att döma Damsingel A. Dessförinnan hade finalen mellan Pelle Elblaus och Sam Schröder i Herrsingel B tjuvstartat, där Sam Schröder snart stod som vinnare med de betryggande sifforna 6-1, 6-3.

Spelare som är duktiga och ställer upp i många klasser får spela många matcher på slutet. Så blir det med automatik och det kan tära på krafterna. Det fick också Emma von Pongracz uppleva och då förlusten i dubbelfinalen i hennes fall blev lite väl smärtsam, fick starten på finalen i damsingel B låta vänta på sig en liten stund. Men när den väl kom i gång bjöds på fint spel och Cornelia Stendal tog sin första titel, i Damsingel B, efter vinst med sifforna 6-1, 6-1.

De två stora finalerna hade stöd av stor publik. Inför finalerna intervjuades spelarna, en kul nyhet för igår. Inez Sternö hade från avstånd studerat Elsa Ödqvist spela sin damdubbelfinal och var imponerad av Elsas slag. Elsa å sin sida såg fram emot matchen och hade tidigare sett hur bra Inez hade spelat. Axel von Pongracz hade planen att försöka spela sitt spel, inte tänka så mycket på vad motståndaren Filip Engström gjorde och försöka hitta lägen att gå upp i tempo. Filip, som med mogen skäggväxt förefaller aspirera på att bli Ljugarn Opens tredje skäggis, kungjorde att han till skillnad från tidigare år faktiskt har spelat lite tennis under året, inte bara padel. Han förklarade att han skulle försöka bygga på sin rutin och se vart det leder. Det skulle visa sig vara en bra strategi. Axel såg ut att ganska snart hamna i ett läge där han försökte hitta sätt att komma till avslut, medan Filip avvaktade och väntade på att Axel skulle blotta sig. Matchen rann på ganska fort i den riktningen och rutinen skulle visa sig vara avgörande. Filip Engström tog därmed sin åttonde seger i den Öppna klassen, även kallad Herrsingel A, med de övertygande finalsiffrorna 6-1, 6-1. Det skall förresten noteras att den Öppna klassen gjorde skäl för sitt namn 2026, då Ifi Kafka ställde upp i en klass som annars normalt bara spelas av herrar, där hon förlorade en jämn och välspelad match mot Axel Bengtsson i första omgången. I finalen i Damsingel A bjöds publiken på fin underhållning, då Inez Sternö, som till hösten börjar åttonde klass och som spelar mycket tennis hemma på Mallorca där hon bor med sin familj, vann mot Elsa med 6-0, 6-2.

Efter att matcherna spelades färdigt hölls prisutdelning under ledning av Ljugarns egen Skavlan (eller är det Loket?), Thomas Ogander. Våra sponsorer uppmärksammades för bidrag med fina priser och särskilt nämndes Allmänna Arvsfonden, Destination Gotland, Arvid Nordqvist, Steplock, Ardrebo, Bruna Dörren, Coop, Good to Great, Gotland Ring, Gumbalde Resort, Guteglass, Elisabeth Nordlander Keramik, Ljugarns Handel, Ljugarns Schakt, Ljugarns Strandcafé, Majstre, Närs Krog, RS Sports, Salteriet i Ljugarn, Smakrike, Stylemood, Verkstan samt Våffelmagasinet. Om ni vill bidra till Ljugarns IF och stötta vår verksamhet, kontakta oss gärna på ljugarnsif@gmail.com!

När prisutdelningen avhandlats och fina tacktal hållits, bar det av till olika middagar med samling för många trötta ben på Open Air Disco på Bruna Dörren.

En intensiv men rolig vecka är slut. Sommarens roligaste. Kanske årets roligaste. Vi ser fram emot Ljugarn Open 2027. Välkomna åter, och fuska inte med vinterträningen!

LIF-redaktionen