Epilog - Ljugarn Open 2025
Jag ser på min telefon att jag har fyra missade samtal. Alla från min mamma hemma i Stockholm. Nu har det hänt något förstår jag, tänkbara anledningar till hennes upprepade försök att nå mig far genom mitt huvud. “Britt-Marie” svarar hon muntert och informativt när jag ringer upp, som vanligt, trots att hon torde se på telefonen att det är hennes ende son som ringer och att hon därmed inte längre behöver presentera sig varje gång jag ringer. “Hej mamma, du har ringt ser jag”, säger jag, “fyra gånger också, vad är det som har hänt?”. “Nej, men det är jag som undrar vad som har hänt”, kontrar hon, “jag blev orolig, för finalerna var i fredags men det har fortfarande inte kommit någon krönika, är allt som det ska?”
Mamma har rätt, vad håller krönikören på med? Bäst att skrida till verket innan minnena fasas ut, golfen tar över som sport och huvudet börjar upptas med höstens alla bestyr.
Årets upplaga av Ljugarn Open måste anses ha varit väldigt lyckosam. Under endast sex dagar hann vi spela 206 matcher och drygt 165 spelare förärade Björkvallen med sin närvaro och sina ansträngningar. Vädret stod oss verkligen bi och den enda påverkan av vädret vi hade var en halvtimmes försening en morgon i mitten av veckan, varefter banorna snabbt gjordes spelbara.
Vi har fått se väldigt mycket bra tennis den här veckan. Men samtidigt hände också mycket annat på Björkvallen. Tennisskolan, Ljugarn Open JR, Padel-KM, padelskolan och basketskolan är ju redan avslutade, och efter lika envist som enträget arbete från Andreas von Pongracz, blev det till slut en fotbollskola med över 30 barn, under ledning av duktiga Leon Källstrand och Fredrik Stenberg. När jag kom till Björkvallen med en kopp kaffe i näven en morgon i mitten av veckan möttes jag inte bara av dessa två fotbollsfantomer med sina adepter, utan dessutom av ett 30-tal stånkande utegymnaster i varierande åldrar, som idkade cirkelträning under ledning av Fabian Sjöblom Lanefelt. I tillägg pågick fullt spel på padelbanorna och Ljugarn Open-matcher var igång på alla fyra tennisbanorna. Mitt i denna cirkus åker en kille runt på rollerblades, med klubba och puck, i full hockeymundering trots 26 grader värme, instruerad i detalj vad avser klubbteknik av sin engagerade pappa. Han åker cirklar och åttor runt banvärdar som serverar kaffe och matchvärdar som håller ordning samtidigt som morgonsolen med tilltagande framgång letar sig ner genom björkridån. Vid pingsbordet pågår rundpingis och i gungorna svänger några småttingar fram och tillbaka. “Högre mamma”, hör jag en barnröst ropa. “Har mänskligheten blivit galen?”, hade kanske en utomjording, som landat på jorden just där och då, undrat. Men inte alls, det är bara en vanlig sommardag på Björkvallen.
Jag undrar hur många medlemmar vi är egentligen, men det kan jag ju faktiskt kolla snabbt i Matchi. Jag ser att vi i skrivande stund har 651 registrerade och betalande medlemmar - och då har vi inte räknat med alla som har swishat sitt medlemskap för att bara kunna träna i utegymmet. Förra året var det 512. Har vi blivit 30% fler bara i år alltså? Persas vision om 1000 medlemmar till 100-års jubileet förefaller vara inom räckhåll. Jag vill uppmana alla som inte har registrerat sin familj i sitt familjemedlemskap att göra det, så får vi en korrekt “matrikel” i matchi.
På temat 100-årsfirande är alla som har idéer, eller på något sätt vill bidra, välkomna till Björkvallen nu på torsdag kl. 16:00 för ett första möte om firandet av föreningens 100-åriga historia, som infaller 2026. Efter några år av ett väldigt uppskattat arrangemang av tennisfesten på Våffelmagasinet, har röster höjts för en mer traditionell fest med mat under jubileumsåret. Om det och mycket annat ska vi prata på torsdag!
Nu kan det vara så att någon tycker att den här krönikan börjar avvika lite väl mycket från sitt egentliga ämne, nämligen finaldagen, och vad som hände där. Samme någon skulle kunna spekulera i om nämnda avvikelse från ämnet möjligen kan sammanhänga med krönikörens (och hans partners) totala oförmåga att bunta ihop två skäggiga dubbelspelande tvillingar från obygden, stoppa ned dem i en liten låda, försluta densamma med ljudisolerande tejp - och slutligen ställa den längst in i ett förråd som inte får öppnas förrän lagom till vårt 100-årsjubileum 2026. En tillställning till vilken jag för övrigt ser framför mig att dessa två snarlika akrobater kommer göra entré gåendes på händer iförda färgglada gycklarkostymer. Nej, ämnesavvikelsen har ingenting med den matchen att göra, men jag kommer inte heller att beröra den med en endaste litet ord.
I stället vill jag börja med att gratulera de mesta mästarna 2025. På damsidan Madde Ödqvist med två titlar och två silverbucklor, samt på herrsidan Wille Edman med tre titlar och en silverpokal. Wille var för övrigt konfunderad över att ha fått betala för sin första öl på Våfflan, men snabbt kallade Jacob till extra krismöte i personalen, varefter saken var utredd och ordningen återställd. Wille fick en välförtjänt helkväll innan han återgår till att försvara riket mot främmande makt.
Till årets rookies har utsetts först duktige Jonatan Ekstedt som kom från Fårö för att i ung ålder och med fint spel vinna C-klassen och även göra bra i från sig i B-klassen. På tjejsidan har vi Saga Nichols som anmäldes av sin pappa, nekades att återta sin anmälan av tävlingsledningen och därefter spelade jättebra inte bara i damsingel B, utan också i generationsdubbel och mixed. Kul att ni båda nu är ordentligt igång i Ljugarn Open, vi ser fram emot att ser er spela igen nästa år!
De som stannade på prisutdelningen fick träffa en och annan ny vinnare, men också ett antal veteraner med en redan diger pokalsamling hemma på hyllan. Veteranernas veteran John Bolljompa Andrén knep Old Boys och i Ladiesklassen tog Madde Ödqvist hem sin första trofé för dagen. I damsingel B var Lisa Harring starkast liksom var Jonatan Ekstedt i Herrsingel C. Wille Edman försvarade sin titel i B-singeln och vann sedan även Generation A med Jack och Mixed Open med Elsa Ödqvist, som i sin tur också vann damdubbel tillsammans med Elsa Svärdström. I herrdubblel B var bröderna Carlnäs starkast i slutet medan A-dubbeln vanns av Stefan Noble och Peter Karlsson i en match som vi alltså inte talar om alls. I Mixed Steady Couples hade Sandbergs hoppats att äntligen gå hela vägen med då stod Victoria och Jonas Högset för ett alltför starkt motstånd. Victoria knep slutligen även A-singeln för sjätte året i följd och så gjorde även Filip Engström i herrarnas A-singel.
Våra vinnare och runners-up fick ta emot extra fina priser i år från våra högt uppskattade sponsorer; Arvid Nordquist, RS Sports, Slazenger, Bruna Dörren, Våffelmagasinet, Destination Gotland, Capisci, Hablingbo Creperi, Gute Vingård, Ardrebo, Smakrike, Närs krog, Salteriet i Ljugarn, Strandcaféet, Espegards, keramikerna Elisabeth Nordlander och Charlotte Karlsson, Majstre, Verkstan, Coop, Ljugarn Handel, Hempland, Gumbalde Resort samt Good to Great. Ett stort tack också till Ronny Hallbom för alla fantastiska bilder under finaldagen. Och till sist: ett särskilt tack till Ami Åström som koordinerar alla priser. Om du eller ditt företag vill bidra nästa år – hör gärna av er till Ami!
Jag vill avslutningsvis tacka Per Schött och er andra för fint pris till krönikören i litteraturens namn - men precis som Per gjorde i sitt fina tal vill jag särskilt poängtera att Ljugarn Open möjliggörs av alla våra gemensamma ideella bidrag och ansträngningar för att skapa Sveriges bästa och roligaste tennistävling.
Jag hoppas att vi ses till jubileumsåret 2026. Tänk er att vinna en jubileumspokal, det är något att drömma om när höstrusket drar in över vårt avlånga land. Dags att börja träna redan nu!
Varma sensommarhälsningar,
Eder krönikör
